SJS

Södra Jordbro Samfällighetsförening

Upptäck ett av Sveriges största järnåldersgravfält! Här finns 800 kända gravar och troligen många fler under markytan.

 

På gravfältet får du en glimt av Haningebygden för två tusen år sedan. På våren blommar vitsippor i mängder och på hösten lyser ljungen. Gravfältet är inte bara en trolsk plats från forntiden utan en plats att njuta av idag - en oas av lugn, ett stenkast från Jordbro och Västerhaninge. På Jordbrogravfältet kommer forntiden nära. Gravfältet är unikt – enormt och välbevarat. Här finns 800 kända gravar, och många dolda under markytan - det totala antalet kan vara ungefär tre tusen. Det är gott nog att njuta av platsens lugn och trolska karaktär, men det kan också vara intressant att fundera över de som levde här för länge sedan och begravdes här under järnåldern. På gravfältets skyltar kan du få en glimt av deras tid. Skyltarna är utplacerade intill de olika gravformerna.

 

Vad finns under markytan?

 

På gravfältet finns en mängd resta stenar, stenformationer och låga kullar. Det vi ser är en begravningsplats från äldre järnålder (500 f kr-550 e Kr). Gravar från denna tid är främst brandgravar – det vill säga, de döda är kremerade. De brända benen är sedan ihopsamlade ur bålresterna och begravda i en keramikkruka eller en träask. Ofta har bara en liten del av den dödes ben samlats in för begravning. Vad som hände med resten av benen vet vi inte. Under den tidigaste järnåldern är det inte så vanligt med gravgåvor – föremål som har följt med den döde i graven. Därför finns väldigt få fynd i gravarna. Bara ett enstaka dräktspänne har hittats på Jordbrogravfältet.

 

Gravar och geometri

 

Under äldsta järnålder hände plötsligt något i sättet att bygga gravar. Tidigare hade man byggt runda rösen och små runda stengravar - nu kom en explosion av formrikedom. Triangulära, rektangulära, sexkantiga, runda och skeppsformiga. På Jordbrogravfältet ser du dem alla. Ju mer du tittar – desto fler former hittar du.

 

Håll ögonen öppna på stigarna – där tittar stenarna i gravarnas kantkedjor fram. Prydligt lagda i cirklar inringar de graven. Varför gravarna anlades i dessa olika former är gåtfullt.

 

Hur levde man?

 

De människor som levde och dog här för två tusen år sedan har lämnat spår efter sig. Jordbrogravfältet visar var de hamnade när de dog. Runt omkring i landskapet, gömda i marken finns också spåren efter deras liv. Vid Kalvsvik, en kilometer från gravfältet har arkeologer undersökt en boplats där det låg flera bostadshus och ett verkstadsområde just vid den tid som Jordbrogravfältet anlades. Havet stod högre än idag, och boplatsen låg vid en havsvik som sträckte sig långt in mot Jordbrogravfältet. Det största huset var hela 46 meter långt. Här har man bedrivit jordbruk, fiskat och jagat. Man odlade framför allt korn, men också vete och havre. På verkstadsplatsen fanns ett 20-tal ugnar, där man torkade och rostade säd, brände keramik och lagade mat.

 

Nära och fjärran för två tusen år sedan

 

Den nära släkten till Jordbroborna fanns i trakten. Bara några hundra meter söder om Jordbrogravfältet vidtar nästa stora gravfält från samma tid - Åbygravfältet. Det är beläget där det idag är Mormontempel, äldreboende och Västerhaninge kyrka. Här har arkeologer grävt ut många gravar. I skeletten på Åbygravfältet finns ett genetiskt särdrag som visar släktskap, och en man med detta särdrag blev begravd på Jordbrogravfältet, alldeles där Nynäsbanan nu går. De två stora gravfälten tolkas som bygdegravfält, där olika gårdar i trakten samlades för att begrava sina döda och för religiösa högtider.

 

Världen var också stor redan för två tusen år sedan. Kontakter med grannar, nästgårds och långt borta var viktiga. Under romersk järnålder (0-375 e Kr) reste människor från Norden till Medelhavsvärlden för att tjäna som legosoldater i de romerska kejserliga arméerna. De lyckosamma kom tillbaka med guld och dryckesbägare, de otursamma kom inte tillbaka alls.

 

Religion och föreställningsvärld

 

Den fornnordiska religionen som vi känner den från vikingatiden, med Oden, Tor och Freja såg annorlunda ut på Jordbrogravfältets tid, tusen år tidigare. Forskarna menar att bronsåldern och den äldre järnålderns religion innehöll ett starkt inslag av fruktbarhetskult, med fokus på solen som livgivande kraft. Man levde i ett bondesamhälle där solens ständiga återkomst och livets ständiga återfödelse i växtlighet, djur och människor var centrala. På bronsålderns hällristningar och bronsföremål är solen en central symbol. Skålgropar - små inknackade fördjupningar i berget är också vanliga från denna tid och har förknippats med fruktbarhetskulten. På Jordbrogravfältet finns några stenar i gravarna med skålgropar och det finns flera platser runtomkring gravfältet med skålgropshällar.

 

Elden och kremeringsritualerna kring de döda kan ha varit en del av de religiösa föreställningarna kring solen, fruktbarhet och återfödelse. Ibland hittas malstenar i gravar från den här tiden. Forskarna tror att det hänger ihop med fruktbarhetskulten. Likt man till vardags malde säden till mjöl på malstenarna kunde de brända benen av de döda i religiösa ritualer malas ner och begravas – sås i marken, för att livet skulle återfödas. Ibland hittar man också skäror i gravarna, som symboliserar skörden av säd.